Ett badrum som ska fungera för någon med rullator eller rullstol behöver tre saker: fri golvyta att vända på, en duschplats utan nivåskillnad och infästningar som bär en vuxen persons tyngd. De två första regleras med exakta mått i Boverkets föreskrifter. Den tredje styrs av branschregler som på en punkt drar åt rakt motsatt håll mot tillgängligheten, och det är den krocken som avgör hur mycket av anpassningen som faktiskt går att bygga i ett befintligt badrum.
Sedan en månad tillbaka finns bara ett regelverk
Regelverket heter numera Boverkets föreskrifter (BFS 2024:12) om byggnaders tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. Det trädde i kraft den 1 juli 2025, och under ett år gick det att välja de äldre reglerna i BBR i stället. Den valfriheten är slut. Möjligheten att tillämpa de äldre reglerna upphörde den 1 juli 2026, alltså för en månad sedan. Ett badrum som byggs om nu har bara ett regelverk att förhålla sig till.
Föreskriftens första kapitel, sjätte paragrafen, listar de dimensionerande måtten. Generellt gäller planmåttet 0,70 gånger 1,30 meter för en rullstol, ett vändmått i form av en cirkel med diametern 1,50 meter och ett öppningsmått för fri passage på minst 0,80 meter. Men i enskilda bostäder gäller en egen, mindre uppsättning: planmåttet 0,70 gånger 1,20 meter, en vändcirkel med diametern 1,30 meter och fri passage på minst 0,76 meter.
Den skillnaden på tjugo centimeter i vändcirkeln är liten på pappret och avgörande i ett litet badrum. Räkna på det. En cirkel med diametern 1,30 meter kräver en fri golvyta som minst rymmer en kvadrat på 1,30 gånger 1,30 meter, alltså 1,69 kvadratmeter helt utan porslin, kommod eller dusch i vägen. I ett standardbadrum på fyra kvadratmeter är det 42 procent av hela golvet. I ett på sex kvadratmeter är det 28 procent. Hade det generella måttet gällt även i bostaden, alltså 1,50 meter, hade samma yta krävt 2,25 kvadratmeter, mer än hälften av det lilla badrummet. Det är därför bostadsmåtten finns.
Kraven följer med även vid ren ombyggnad
En vanlig missuppfattning är att tillgänglighetskraven bara gäller nybyggnation. Plan- och bygglagen definierar ändring av en byggnad som en eller flera åtgärder som ändrar byggnadens konstruktion, funktion, användningssätt, utseende eller kulturhistoriska värde. En badrumsrenovering där golvet byggs upp på nytt och planlösningen ändras är alltså en ändring i lagens mening, oavsett att åtgärden normalt varken kräver bygglov eller anmälan.
Föreskriften delar upp sig efter det. Andra och tredje kapitlet gäller vid uppförande av nya byggnader. Fjärde kapitlet gäller vid ändring, och där står att den ändrade delen ska uppfylla kraven i andra och tredje kapitlet. Sedan kommer ventilen: kraven får anpassas på sju grunder, bland dem att det är uppenbart oskäligt att uppfylla kravet med hänsyn till ändringens omfattning, att tillgängligheten bara blir försumbart bättre om kravet uppfylls, och att kostnaden är oskäligt hög i förhållande till den förväntade nyttan. Hur långt kravet sträcker sig i ett fyra kvadratmeter stort badrum från 1972 avgörs alltså i den bedömningen, inte av en tabell.
Det finns däremot en spärr åt andra hållet. Fjärde kapitlets andra paragraf tillåter bara att tillgängligheten försämras under vissa förutsättningar, till exempel att byggnaden även efter ändringen uppfyller kraven. Man behöver inte alltid göra badrummet tillgängligt, men man får inte utan vidare göra det otillgängligt. Var i renoveringens ordningsföljd de besluten hamnar går vi igenom i vår kompletta guide till badrumsrenovering.
Det nivåfria golvet krockar med tjugo millimeter
Här ligger den verkliga knuten. Tillgänglighet vill ha noll nivåskillnad i dörröppningen. GVK, AB Svensk Våtrumskontroll, vill ha en tydlig höjdskillnad in mot golvbrunnen, av precis den anledning som gör våtrum svåra: vatten ska aldrig kunna rinna ut i hallen.
GVK ställer inget krav på tröskel. Det är värt att slå fast, eftersom många tror motsatsen. Enligt GVK:s regler för dörröppning finns det inget krav på tröskel i ett våtrum, men om tröskeln saknas ska fuktkänsligt material vid dörröppningen skyddas, och golvbrunnens fläns ska ligga minst 20 millimeter under tätskiktets uppvik eller översta punkt vid dörröppningen. GVK skriver i samma stycke att man ska beakta eventuella krav om tillgänglighet med hänsyn till nivåskillnad mellan våtrummet och angränsande utrymme. Branschen är alltså medveten om konflikten och löser den inte åt beställaren.
De tjugo millimetrarna ska byggas av golvets fall, inte av en kant. Och fallet är också reglerat. GVK:s regler för golvlutning säger att våtrummet ska ha ett fall mot golvbrunnen inom intervallet 1:150 till 1:50, med 13 millimeter per meter som medelvärde, medan golvet utanför duschplatsen ska luta flackare, 1:500 till 1:100, med 6 millimeter per meter som medelvärde. Det brantare intervallet gäller alltså i praktiken duschplatsen. Bakfall får inte förekomma. Vid keramiskt ytskikt rekommenderar GVK 5 till 10 millimeter per meter på golvytan utanför duschplatsen.
Räknar man ihop de siffrorna framträder det som egentligen avgör om ett tröskelfritt badrum går att bygga, nämligen avståndet mellan dörren och brunnen. Ta ett badrum där brunnen sitter 2,4 meter från dörröppningen och duschplatsen utgör de närmaste 0,9 metrarna. Med 10 millimeter per meter på de 1,5 metrarna vanligt golv blir det 15 millimeter, och med 13 millimeter per meter över duschplatsens 0,9 meter ytterligare knappt 12. Summan landar på ungefär 27 millimeter, med god marginal över kravet. Flytta i stället brunnen så att den sitter 1,2 meter från dörren och behåll samma duschplats: nu blir det tre millimeter på den korta golvsträckan plus knappa tolv i duschen, alltså omkring 15 millimeter. Det räcker inte. Beräkningen är vår egen, gjord på GVK:s angivna intervall, men slutsatsen är den plattsättare möter i verkligheten. Ett badrum där brunnen sitter nära dörren blir svårt att göra nivåfritt utan att antingen flytta brunnen eller höja golvet vid insteget.
Det är också skälet till att brunnens läge sällan är en fri designfråga i en tillgänglighetsanpassning. Vilka regler som gäller för att flytta eller behålla den befintliga brunnen har vi gått igenom i artikeln om golvbrunnens regler vid renovering.
Stödhandtaget sitter i tätskiktet
Ett stödhandtag ser ut som en småsak att skruva upp. Det är det inte, eftersom skruven går rakt genom det vattentäta skiktet, och oftast i våtzon 1, den del av rummet där enligt GVK:s zonindelning väggytorna vid duschplatsen och en meter utanför den ingår.
Både tätskiktsbranschen och rörbranschen har egna regler för just detta, och båda nämner stödhandtag vid namn. GVK:s regler för infästning i våtrum slår fast att hål i tätskiktet alltid ska undvikas, och att skruvinfästning i våtzon 1 ska utföras i massiv konstruktion, i betong, i regel eller med hjälp av en särskild konstruktionsdetalj. Görs hålet ändå ska det borras som ett bottenhål, inte ett genomgående hål, fyllas med silikon eller motsvarande, och pluggen fyllas med åldersbeständig tätningsmassa innan tillbehöret skruvas fast.
Säker Vattens branschregler ställer samma krav och lägger till ett mått som ofta avgör vad som går att montera var. Enligt avsnitt 3.4 om infästning i golv eller väggar med tätskikt i våtzon 1 ska monteringsytan vara fri från golvvärme och tillåta ett borr- och skruvdjup på 60 millimeter. Rör och elledningar får ligga under monteringsytan bara om förläggningsdjupet överstiger 60 millimeter.
Praktiskt betyder det att stödhandtagens lägen måste bestämmas innan väggarna stängs, inte när badrummet är färdigkaklat. Sitter det en regel eller en kortling där handtaget behövs går det bra. Saknas den, och väggen består av skivor på reglar, måste konstruktionen antingen vara provad och godkänd för infästning eller förstärkas, till exempel med träkortlingar. Ett handtag som skruvas i en skiva utan bakomliggande stöd håller varken lasten eller tätskiktet. Hur tätskiktet fungerar och var det är känsligast beskriver vi i guiden om fuktsäkring i badrum.
Arbetet ska dessutom utföras fackmannamässigt av en behörig firma. Tätskikt och plattsättning styrs av GVK:s branschregler Säkra Våtrum, som i sin nuvarande utgåva trädde i kraft den 1 januari 2026, och av Byggkeramikrådets branschregler BBV. Rörinstallationerna styrs av Säker Vatten. Det är den behöriga firman som utfärdar kvalitetsdokumentet, och utan det dokumentet bedöms badrummet vid en framtida vattenskada ofta som om det aldrig renoverats.
Bidraget: kommunen betalar, men bara det som är nödvändigt
Anpassningen kan finansieras med bostadsanpassningsbidrag. Det regleras i lagen (2018:222) om bostadsanpassningsbidrag, söks hos kommunen och prövas av den kommun där bostaden ligger. Bidraget lämnas till en person med funktionsnedsättning för anpassning av dennes permanentbostad.
Två villkor styr det mesta. Det första står i lagens femte paragraf: bidrag lämnas för att anpassa och komplettera fasta funktioner, och bara om åtgärderna är nödvändiga för att bostaden ska vara ändamålsenlig för den sökande. Samma paragraf innehåller en spärr som ofta överraskar. Bidrag lämnas inte om behovet kan tillgodoses med hjälpmedel som erbjuds av regionen eller kommunen enligt hälso- och sjukvårdslagen. En duschpall som regionen förskriver stänger alltså dörren för bidrag till en fast duschsits med samma funktion.
Det andra villkoret finns i åttonde paragrafen. Bidrag lämnas inte för åtgärder som behöver utföras på grund av byggnadstekniska brister eller eftersatt underhåll. Ett badrum med uttjänt tätskikt får inte renoveras på kommunens bekostnad för att någon i hushållet har fått en funktionsnedsättning. Anpassningen bekostas av bidraget, återställandet av det försummade av ägaren.
Något kostnadstak finns inte. Bidrag lämnas enligt sextonde paragrafen med ett belopp som motsvarar skälig kostnad för åtgärderna, och Boverket skriver rakt ut i sin handbok att lagen inte innehåller något kostnadstak för vad anpassningar får kosta. Det betyder inte att vilken summa som helst beviljas. Skälighetsbedömningen är kommunens, och avslag kan enligt lagens sista paragraf överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Det är intyget som avgör, inte offerten
Den del av processen som oftast fäller en ansökan är bevisningen. Enligt andra paragrafen i Boverkets föreskrifter (2018:12) om bostadsanpassningsbidrag ska den sökande bifoga intyg av arbetsterapeut, läkare eller annan sakkunnig som visar att åtgärderna är nödvändiga med hänsyn till funktionsnedsättningen. Kommunen får efterge kravet om behovet är uppenbart.
Intyget är inte ett formulär att fylla i utan sökandens egen bevisning, och kommunen ska värdera det. Boverket beskriver saken tydligt i handboken om intyg: kommunen måste vara lyhörd för intygets olika nyanser och ta ställning till om det verkligen uttrycker den nödvändiga kopplingen mellan funktionsnedsättningen och åtgärderna. Intyget behöver däremot inte innehålla ordet nödvändig för att behovet ska anses bevisat. Ett intyg som beskriver diagnosen men inte varför just en nivåfri duschplats krävs, och varför ett hjälpmedel inte löser problemet, är alltså ett svagt intyg även om det är utfärdat av rätt profession.
Vad som räknas som en fast funktion har prövats i domstol. I propositionen till lagen anges stödhandtag, tröskelkilar, spisvakt och handsändare till dörrautomatik som exempel på kompletteringar som kan ge bidrag även när de inte är fastmonterade, förutsatt att de har en tydlig fysisk och funktionell koppling till den fasta funktionen. Högsta förvaltningsdomstolen drog gränsen i en dom den 23 december 2020, mål 4637-19, där ett flyttbart rullstolsgarage inte ansågs vara ett komplement, eftersom det var både fristående och funktionellt i sig. Boverkets handbok redogör för resonemanget under villkoren om fasta funktioner.
Bidrag och rotavdrag går inte att kombinera
En detalj som lätt missas i budgeten: det arbete som täcks av bidraget ger inget rotavdrag. Skatteverket skriver att man inte kan få rotavdrag för arbete om man får bidrag eller annat ekonomiskt stöd för arbetet från stat, kommun eller region, och att ett avdrag som ändå gjorts måste betalas tillbaka. Görs anpassningen samtidigt som en större renovering behöver de två delarna alltså hållas isär i offerten och i fakturan. Hur den övriga kostnadsbilden ser ut har vi räknat på i vår prisguide för badrumsrenovering.
Planera anpassningen före rivningen, inte efter
Det som förenar de tre delarna är tidpunkten. Vändmåttet bestäms när planlösningen ritas, det nivåfria golvet när brunnens läge fastställs och fallet byggs upp, och stödhandtagens infästning när väggarna reglas. Alla tre besluten fattas innan tätskiktet appliceras, och inget av dem går att rätta i efterhand utan att öppna rummet igen.
Den som anpassar ett badrum gör alltså klokt i att ta in arbetsterapeutens bedömning tidigt, inte som en sista pappersövning inför ansökan. Bedömningen styr både vad kommunen kan bevilja och var hantverkaren behöver lägga kortlingar i väggen. Ett badrum där de två samtalen förs i rätt ordning blir tillgängligt. Ett där de förs i fel ordning blir en renovering till.