Beskedet att stammarna ska relinas låter ofta som goda nyheter för den som äger sitt badrum. Inga upprivna golv, ingen månad med byggplast och toalett i tvättstugan. Men relining lagar rörets insida, inte badrummets yta, och just den skillnaden är det som ställer till det. Väljer du fel ordningsföljd mellan reliningjobbet och badrumsrenoveringen kan du tvingas riva ett nyss lagt tätskikt, och stå med två entreprenörer som pekar på varandra när något läcker.
Den här texten handlar inte om ifall relining är bättre eller sämre än stambyte. Det är en fråga för din förening eller din fastighetskalkyl, och den reder styrelsen.se ut i sin beslutsguide. Här gäller något smalare men minst lika viktigt: hur relining i badrum krockar med tätskiktet, och vad du behöver samordna för att slippa göra om jobbet.
Relining rör inte det som håller vattnet ute
Relining bygger ett nytt rör inuti det gamla, som reliningföretagen själva beskriver det. Avloppet blir tätt igen, livslängden förlängs, och golvet får ligga kvar. Metoderna, kostnaden och vad livslängden faktiskt vilar på går styrelsen.se igenom. Problemet är att det som orsakar de flesta vattenskadorna i ett badrum sitter ovanför röret, inte i det.
Vattenskaderapporten 2024, som Vattenskadecentrum sammanställer utifrån försäkringsbolagens statistik, bygger på nära 38 000 skador. I våtrummen står tätskiktet för 44 procent av skadorna och anslutningen till golvbrunnen för 29 procent. Av alla tätskiktsskador skedde 83 procent i golvet. Med andra ord ligger nästan tre av fyra våtrumsskador i skiktet och i övergången vid brunnen, precis den zon som en relining passerar men aldrig åtgärdar. Vill du förstå varför den zonen är så känslig kan du läsa mer om fuktsäkring i badrum.
Golvbrunnen är den springande punkten
Kärnan i konflikten är golvbrunnen. Den sitter där röret möter tätskiktet, och den lyder under två regelverk samtidigt. Säker Vattens branschregler kräver att spillvattenrör, anslutningsstos och genomföringshylsa ”ska vara monterade och fixerade innan tätskiktet monteras, så att rörelse inte kan uppstå” mellan rör och golv. Brunnen ska dessutom ligga i våg med en tolerans på plus minus två millimeter och med minst 200 millimeter till väggens tätskikt. Hur rör, golvbrunn och genomföringar ska utföras enligt de reglerna går vi igenom i artikeln om vvs i badrummet.
Sedan kommer GVK:s regler för själva tätskiktet. Där är beskedet kompromisslöst: är golvbrunnen äldre än 1990 ska den bytas vid en våtrumsrenovering, och nytt tätskikt får inte anslutas till en gammal brunn. Tätningen sker med brunnens klämring, som ska bottna i brunnssätet och monteras exakt enligt tillverkarens anvisning, med underlag och brunn i samma nivå.
Och här sitter fällan. En relining kan förnya röret under en brunn från åttiotalet, men den gör inte brunnen godkänd. HSB:s brf Venus, som relinade sina stammar 2009, skriver det rakt ut för sina medlemmar: vid badrumsrenovering ska brunnen alltid bytas om den är äldre än 1990, ”även om den är relinad vid stamrenovering”. Reliningen räddar alltså röret men inte brunnen, och det är brunnen tätskiktet ska sitta fast i.
När ordningsföljden blir dyr
Tänk dig en lägenhet med ett badrum som renoverades för två år sedan. Nytt kakel, nytt tätskikt, ny golvbrunn, allt med intyg. Nu beslutar föreningen om relining av stammarna. Reliningen går in i det befintliga röret underifrån och rör i normalfallet inte badrummet alls. Bra ordning: badrummet först, reliningen efter.
Vänd på det, och det blir dyrt. Säg att stammarna relinas i år och att du renoverar badrummet nästa år. Brunnen är från 1985. För att badrumsentreprenören ska kunna utfärda ett våtrumsintyg måste brunnen bytas, oavsett att röret precis relinats. När den gamla brunnen lyfts ur bryts anslutningspunkten som reliningen just format, och den nya brunnen kräver att golvets tätskikt läggs om runt den. Har reliningen redan format en fast anslutning i den gamla brunnen kan reliningfirman dessutom hävda att deras arbete inte längre är intakt när någon annan skär i det. Golvarbetet med tätskikt är en av de tyngre posterna i en badrumsbudget, och den posten får du nu betala en gång i onödan.
Det finns en teknisk detalj som gör timingen ännu känsligare. Alla brunnar går inte att relina, och ett rör kan inte relinas hur många gånger som helst. Om brunnen och den närmaste anslutningen redan är förbrukade av en tidigare relining minskar utrymmet för framtida lösningar. Att byta brunnen i samband med badrumsrenoveringen, medan golvet ändå är öppet, är därför nästan alltid smartare än att spara den för att den ”nyss relinats”.
Därför krockar garantierna
Två entreprenörer, två ansvarsområden, en gemensam skarv. Reliningfirman garanterar rörets täthet inifrån. Badrumsentreprenören ansvarar för tätskiktet och lämnar våtrumsintyg enligt GVK eller Byggkeramikrådets regler. Golvbrunnen tillhör bådas revir, och det är där en skada nästan alltid uppstår. Läcker det vid brunnen ett år senare är den första frågan vems arbete som brast, och om ingen kan visa att skarven utfördes fackmässigt hamnar du i kläm.
Försäkringssidan gör inte saken enklare. Enligt en genomgång på Byggahus.se kräver få bolag ett formellt våtrumsintyg för att betala ut ersättning, men eftersom tätskiktet inte går att se efter att kaklet är på plats blir dokumentationen ditt viktigaste bevis. Saknas foton och intyg på hur brunnsanslutningen gjordes, och har två olika firmor varit inne och petat i den, blir en ersättningsdiskussion snårig. Ett samlat kvalitetsdokument som täcker både röret och tätskiktet är värt mer än två separata garantier som inte känner till varandra.
Samplanera rör och tätskikt
Slutsatsen är enkel att formulera och lätt att missa i praktiken: behandla reliningen och badrummet som ett projekt, inte två. Ska stammarna relinas och badrummet ändå göras om, låt badrumsentreprenören byta golvbrunnen till en typgodkänd modell som passar det valda tätskiktssystemet, och tidsätt reliningen så att den inte tvingar fram att en nygjord anslutning bryts upp.
Två frågor räcker långt innan du bokar någon:
- Är golvbrunnen äldre än 1990? Då ska den bytas ändå, och då är det slöseri att relina runt den och sedan riva upp arbetet vid badrumsrenoveringen.
- Vem tar ansvar för själva skarven vid brunnen, och står det svart på vitt i offerten? Om reliningfirman och badrumsentreprenören inte har läst varandras villkor är det du som äger glappet mellan dem.
Relining är en bekväm lösning för röret. Men badrummet står och faller med de sista millimetrarna vid golvbrunnen, och de millimetrarna tillhör tätskiktet. Den som samordnar de två jobben i rätt ordning slipper betala för samma golv två gånger. Behöver du en helhetsbild av stegen kan du gå vidare till badrum.nu:s guide för att renovera badrum.