Relining lockar för att slippa bila upp ett helt badrum. Röret får ett nytt skikt på insidan och blir tätt igen, och kaklet får ligga kvar. Men beslutet krockar med badrummet på ett ställe som få tänker på i förväg: golvbrunnen. Där möts rörentreprenörens arbete och våtrumsfirmans, och där kan ett framtida läckage hamna i ingenmansland mellan två garantier.
Vad relining gör med röret, och vad det inte rör
Relining innebär att avloppsstammen förnyas inifrån utan att den gamla ledningen grävs eller bilas fram. Det finns i princip två huvudmetoder. I strumpmetoden förs ett foder av glasfiber eller filt, indränkt i härdplast, in i röret och pressas mot rörväggen med tryckluft tills plasten härdar. Resultatet blir ett självbärande nytt rör inuti det gamla. Reliningsystem för spill- och dagvatten kan P-märkas av RISE enligt certifieringsregeln CR 072, framtagen tillsammans med Branschföreningen Relining i Fastigheter. Certifieringen omfattar inte relining av tappvattenrör. I sprutmetoden sprutas i stället flera lager plastmassa på insidan. Den är snabbare och ofta billigare, men bygger inget eget bärande rör och är känsligare för hur väl arbetet utförs. En genomgång av relining som metod, kostnad och livslängd beskriver skillnaden och påpekar en sak som är lätt att missa i säljsamtalet.
Relining tar hand om röret, ingenting annat. Inget golv bryts upp, ingen ny tätskiktsmatta läggs och golvbrunnen byts inte. Det är hela poängen med metoden, och samtidigt dess svaga punkt om badrummet ovanför redan börjat bli slitet. Ett nytt inre i avloppsröret hjälper inte det tätskikt som ska hindra vatten från att nå bjälklaget. De två sakerna löser olika problem och lyder under olika regelverk.
Ordningen: rören först, tätskiktet sedan
Tätskiktet är badrummets vattenspärr, och det avslutas nedåt genom att klämmas fast mot golvbrunnen. Brunnen är alltså inte bara ett hål i golvet utan den punkt där mattan eller det rollade skiktet ansluts och blir tätt. Därför måste allt arbete med rör och brunn vara klart innan tätskiktet läggs. Byter du eller relinar du stammen efter att ett nytt tätskikt är på plats, tvingas du bryta upp ett skikt som just har blivit godkänt.
Säker Vattens branschregler styr hur genomföringen i golvet får se ut. Enligt Branschregler Säker Vatteninstallation 2026:1, som gäller sedan den 1 januari 2026, ska avståndet mellan tätskiktet på intilliggande vägg och spillvattenröret vara minst 60 millimeter, och avståndet mellan spillvattenavsättningen och golvbrunnens yttre fläns minst 200 millimeter. På golv med plastmatta är det senare måttet i stället minst 500 millimeter. Röret ska dessutom ha en slät yta som är anpassad för tätning mot golvets tätskikt. Reglerna förutsätter att rörinstallatören och den som lägger tätskiktet arbetar mot samma måttsatta lösning, inte var för sig. Hur tätskiktet i sin tur ska utföras och intygas hör till våtrummets egna regler, som vi går igenom i guiden om våtrumsregler, tätskikt och intyg.
Golvbrunnen är den verkliga gråzonen
Här sitter kärnan i problemet. En modern tätskiktsmatta kan inte anslutas på ett godkänt sätt till vilken gammal golvbrunn som helst. GVK och Säkra Våtrum är tydliga: en golvbrunn tillverkad före 1990 ska bytas vid en badrumsrenovering. Går det inte att fastställa brunnens ålder, fabrikat, modellnamn eller funktion rekommenderar GVK alltid att den byts. Bakgrunden framgår av GVK:s beskrivning av hur reglerna för gamla golvbrunnar skärptes i två steg, först i april 2008 och sedan i februari 2011, då byte blev ett krav vid all renovering. Utan en klämring eller anpassad brunnsmanschett går det helt enkelt inte att få tätskiktet tätt mot brunnen på det sätt reglerna kräver.
Relining löser inte det. En relinad stam som mynnar i en brunn från 1970-talet ger ett tätt rör, men lämnar kvar en brunn som ett nytt tätskikt inte får anslutas till. Väljer du relining för att spara badrummet och det senare visar sig att brunnen ändå måste bytas, faller mycket av besparingen. Byggkeramikrådets branschregler, som gäller när ytskiktet är kakel eller klinker, anger däremot inget mått för brunnens placering. De kräver i stället att anslutningen går att täta enligt tätskiktsleverantörens anvisning på det avstånd som faktiskt råder, annars är det ett fel. Placeringsmåttet är alltså Säker Vattens, och det är därför brunnsfrågan bör avgöras innan metod väljs, inte efter.
Två garantier, en skarv
Den som beställer relining får en garanti på själva infodringen, men garantitiden är ett avtalsvillkor hos entreprenören och följer inte av certifieringen. P-märket intygar att systemet uppfyller Boverkets byggregler för den användning certifikatet beskriver, det är varken en garanti eller en utfästelse om livslängd. Be därför att få se svart på vitt vad offerten garanterar och hur länge, i stället för att luta dig mot livslängdssiffror i marknadsföringen. Tätskiktet är en helt annan sak: det omfattas av den behöriga våtrumsfirmans arbete och dokumenteras med ett våtrumsintyg. Två olika företag, två olika garantier, som möts i samma golvbrunn.
Om det läcker vid övergången mellan det relinade röret och brunnen, eller där tätskiktet är klämt mot brunnen, uppstår frågan vems fel det är. Rörfirman pekar på tätskiktet, våtrumsfirman på röret och brunnen. Ingen av garantierna är skriven för att täcka just skarven mellan dem. Det är den gråzon som gör att relining och badrumsrenovering inte bör upphandlas som två fristående projekt.
I en bostadsrätt blir det extra tydligt. Huvudregeln i bostadsrättslagen 7 kap. 12 § är att bostadsrättshavaren håller lägenheten i gott skick, om inte stadgarna säger något annat, men att hon inte svarar för ledningar som föreningen dragit och som tjänar fler än en lägenhet. Tätskikt, ytskikt och golvbrunn nämns däremot inte alls i lagen, utan regleras i föreningens stadgar. Läs dem, i stället för att utgå från vad som brukar gälla. Relinar föreningen stammarna medan medlemmen renoverar badrummet, går ansvarsgränsen bokstavligen genom golvbrunnen. Reda ut den gränsen skriftligt innan arbetet börjar, annars förhandlas den fram först när skadan redan är ett faktum.
Planera rör och tätskikt tillsammans
Slutsatsen är enkel att formulera och svår att bortse från. Rörens status och badrummets skick är samma fråga sett från två håll. Ska stammen relinas, avgör först om golvbrunnen klarar ett modernt tätskikt, för gör den inte det byts den, och då är rören åtkomliga ändå. Ska badrummet totalrenoveras, ta ställning till stammen samtidigt, medan golvet är öppet. Ordningen är given: rör och brunn först, tätskikt sedan, med samma måttsatta lösning för båda. Det förhållandet mellan skikten är också utgångspunkten i vår genomgång av fuktsäkring i badrum och i den samlade guiden till att renovera badrum.
Det billiga alternativet är sällan billigt om det tvingar fram ett andra ingrepp några år senare. Den som låter rörmokaren och plattsättaren stå i samma badrum samtidigt, med golvbrunnen som gemensam punkt, slipper upptäcka gränsen mellan deras garantier den dag vattnet redan står på fel sida tätskiktet.
Senast faktagranskad: 29 augusti 2026