Ett badrum som ska fungera för någon med rullator eller rullstol behöver tre saker: fri golvyta att vända på, en duschplats utan nivåskillnad och infästningar som bär en vuxen persons tyngd. Måtten för att vända finns i Boverkets föreskrifter. Det nivåfria golvet och infästningarna styrs dessutom av branschregler för våtrum, som på en punkt drar åt rakt motsatt håll mot tillgängligheten, och det är den krocken som avgör hur mycket av anpassningen som faktiskt går att bygga i ett befintligt badrum. Vad kommunen kan betala är sedan en fråga för sig.
Sedan den 1 juli 2026 finns bara ett regelverk
Regelverket heter numera Boverkets föreskrifter (BFS 2024:12) om byggnaders tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. Det trädde i kraft den 1 juli 2025, och under ett år gick det att välja de äldre reglerna i BBR i stället. Den valfriheten är slut. Möjligheten att tillämpa de äldre reglerna upphörde den 1 juli 2026. Brytpunkten är när ansökan eller anmälan kom in till kommunen, alltså inte när bygget startar, så ett projekt vars anmälan kom in före den 1 juli 2026 får fortfarande följa BBR fullt ut. För ett badrum som anmäls i dag finns bara ett regelverk att förhålla sig till.
Föreskriftens första kapitel, sjätte paragrafen, listar de dimensionerande måtten. Generellt gäller planmåttet 0,70 gånger 1,30 meter för en rullstol, ett vändmått i form av en cirkel med diametern 1,50 meter och ett öppningsmått för fri passage på minst 0,80 meter. Men i enskilda bostäder gäller en egen, mindre uppsättning: planmåttet 0,70 gånger 1,20 meter, en vändcirkel med diametern 1,30 meter och fri passage på minst 0,76 meter.
Skillnaden på 20 centimeter i vändcirkeln låter lite på pappret och avgör allt i ett litet badrum. Räkna på det. En cirkel med diametern 1,30 meter kräver en fri golvyta som minst rymmer en kvadrat på 1,30 gånger 1,30 meter, alltså 1,69 kvadratmeter helt utan porslin, kommod eller dusch i vägen. I ett standardbadrum på 4 kvadratmeter är det 42 procent av hela golvet. I ett på 6 kvadratmeter är det 28 procent. Hade det generella måttet gällt även i bostaden, alltså 1,50 meter, hade samma yta krävt 2,25 kvadratmeter, mer än hälften av det lilla badrummet. Det är därför bostadsmåtten finns.
Kraven följer med även vid ren ombyggnad
En vanlig missuppfattning är att tillgänglighetskraven bara gäller nybyggnation. Plan- och bygglagen definierar ändring av en byggnad som en eller flera åtgärder som ändrar byggnadens konstruktion, funktion, användningssätt, utseende eller kulturhistoriska värde. En badrumsrenovering där golvet byggs upp på nytt och planlösningen ändras är alltså en ändring i lagens mening, oavsett att åtgärden normalt varken kräver bygglov eller anmälan.
Föreskriften är uppbyggd efter det. Andra och tredje kapitlet gäller vid uppförande av nya byggnader. Fjärde kapitlet gäller vid ändring, och där står att den ändrade delen ska uppfylla kraven i andra och tredje kapitlet. Sedan kommer ventilen: kraven får anpassas på sju grunder, bland dem att det är uppenbart oskäligt att uppfylla kravet med hänsyn till ändringens omfattning, att tillgängligheten bara blir försumbart bättre om kravet uppfylls, och att kostnaden är oskäligt hög i förhållande till den förväntade nyttan. Hur långt kravet sträcker sig i ett 4 kvadratmeter stort badrum från 1972 avgörs därför i den bedömningen och inte av någon tabell.
Det finns däremot en spärr åt andra hållet. Fjärde kapitlets andra paragraf tillåter bara att tillgängligheten försämras under vissa förutsättningar, till exempel att byggnaden även efter ändringen uppfyller kraven. Man behöver inte alltid göra badrummet tillgängligt, men man får inte utan vidare göra det otillgängligt. Var i renoveringens ordningsföljd de besluten hamnar går vi igenom i vår kompletta guide till badrumsrenovering.
Det nivåfria golvet krockar med 20 millimeter
Här ligger den verkliga knuten. Tillgänglighet vill ha noll nivåskillnad i dörröppningen. GVK, Golvbranschens VåtrumsKontroll, vill ha en tydlig höjdskillnad in mot golvbrunnen, av precis den anledning som gör våtrum svåra: vatten ska aldrig kunna rinna ut i hallen.
GVK ställer inget generellt krav på tröskel. Det är värt att slå fast, eftersom många tror motsatsen. Enligt GVK:s regler för dörröppning finns det inget krav på tröskel i ett våtrum, men om tröskeln saknas ska fuktkänsligt material vid dörröppningen skyddas, och golvbrunnens fläns ska ligga minst 20 millimeter under tätskiktets uppvik eller översta punkt vid dörröppningen. GVK skriver i samma stycke att man ska beakta eventuella krav om tillgänglighet med hänsyn till nivåskillnad mellan våtrummet och angränsande utrymme. Branschen är alltså medveten om konflikten och löser den inte åt beställaren.
Höjdskillnaden på 20 millimeter ska byggas av golvets fall, inte av en kant. Och fallet är också reglerat. Myndighetsreglerna kräver bara att golvet lutar mot avloppet där det ofta blir vått och att bakfall aldrig förekommer. Siffrorna kommer från branschen. GVK:s regler för golvlutning säger i utgåvan Säkra Våtrum 2026 att lutningen mot golvbrunnen i duschplatsen ska vara minst 1:150 (7 millimeter per meter) och högst 1:35 (30 millimeter per meter), med 15 millimeter per meter som rekommenderat riktvärde vid projektering. Övrig golvyta ska luta flackare, minst 1:500 (2 millimeter per meter) och högst 1:100 (10 millimeter per meter), och vid keramiskt ytskikt rekommenderar GVK 5 till 10 millimeter per meter där. Mellan brunnen och närmaste vägg, alltså på yta man normalt inte går på, får det luta upp till 1:25.
Maxvärdet i duschplatsen ändrades vid årsskiftet. Fram till och med 2025 gällde högst 1:50 (20 millimeter per meter), och den siffran lever kvar i äldre texter och offerter. Ett undantag är dock alltjämt 1:50: vissa glasfiberarmerade plastmattor klarar inte brantare lutning än så, vilket i förekommande fall ska framgå av leverantörens anvisning.
Räknar man ihop de siffrorna framträder det som egentligen avgör om ett tröskelfritt badrum går att bygga, nämligen avståndet mellan dörren och brunnen. Ta ett badrum där brunnen sitter 2,4 meter från dörröppningen och duschplatsen utgör de 0,9 meter som ligger närmast brunnen. Med 10 millimeter per meter på de 1,5 metrarna vanligt golv blir det 15 millimeter, och med riktvärdet 15 millimeter per meter över duschplatsens 0,9 meter ytterligare knappt 14. Summan landar på nära 29 millimeter, med god marginal över kravet. Flytta i stället brunnen så att den sitter 1,2 meter från dörren och behåll samma duschplats: nu blir det 3 millimeter på den korta golvsträckan plus knappt 14 i duschen, alltså omkring 17 millimeter. Det räcker inte. Beräkningen bygger på GVK:s riktvärde och på maxlutningen för övrig golvyta. Ett badrum där brunnen sitter nära dörren blir alltså svårt att göra nivåfritt utan att flytta brunnen.
Här ligger den goda nyheten som ofta faller bort. GVK har förutsett problemet och skriver rakt ut att en avvikelse från måtten inte automatiskt betyder att kravet är ouppfyllt. I små våtrum där de 20 millimetrarna inte går att nå utan för brant fall ska en tröskel installeras och tätskiktet vikas upp mot den. Och i utrymmen där det finns särskilda skäl kan en alternativ lutning avtalas eller godkännas, med tillgänglighetsanpassning som GVK:s eget exempel. Vägen framåt är att komma överens om lösningen med den behöriga firman och få den dokumenterad, i stället för att välja mellan ett nivåfritt golv och ett godkänt tätskikt.
Det är också skälet till att brunnens läge sällan är en fri designfråga i en tillgänglighetsanpassning. Vilka regler som gäller för att flytta eller behålla den befintliga brunnen har vi gått igenom i artikeln om golvbrunnens regler vid renovering.
Stödhandtaget sitter i tätskiktet
Ett stödhandtag ser ut som en småsak att skruva upp. Det är det inte, eftersom skruven går rakt genom det vattentäta skiktet, och oftast i våtzon 1, dit väggytorna vid duschplatsen och en meter utanför den hör enligt GVK:s zonindelning.
Både tätskiktsbranschen och rörbranschen har egna regler för just detta, och båda nämner stödhandtag vid namn. GVK:s regler för infästning i våtrum slår fast att hål i tätskiktet alltid ska undvikas, och att skruvinfästning i våtzon 1 ska utföras i massiv konstruktion, i betong, i regel eller med hjälp av en särskild konstruktionsdetalj. Görs hålet ändå ska det borras som ett bottenhål, inte ett genomgående hål, fyllas med silikon eller motsvarande, och pluggen fyllas med åldersbeständig tätningsmassa innan tillbehöret skruvas fast.
Säker Vattens branschregler ställer samma krav och lägger till ett mått som ofta avgör vad som går att montera var. Enligt avsnitt 3.4 om infästning i golv eller väggar med tätskikt i våtzon 1 ska monteringsytan vara fri från golvvärme och tillåta ett borr- och skruvdjup på 60 millimeter. Rör och elledningar får ligga under monteringsytan bara om förläggningsdjupet överstiger 60 millimeter.
Praktiskt betyder det att stödhandtagens lägen måste bestämmas innan väggarna stängs, inte när badrummet är färdigkaklat. Sitter det en regel eller en kortling där handtaget behövs går det bra. Saknas den, och väggen består av skivor på reglar, måste konstruktionen antingen vara provad och godkänd för infästning eller förstärkas, till exempel med träkortlingar. Ett handtag som skruvas i en skiva utan bakomliggande stöd håller varken lasten eller tätskiktet. Hur tätskiktet fungerar och var det är känsligast beskriver vi i guiden om fuktsäkring i badrum.
Arbetet ska dessutom utföras fackmannamässigt av en behörig firma. Tätskikt och plattsättning styrs av GVK:s branschregler Säkra Våtrum, som i sin nuvarande utgåva trädde i kraft den 1 januari 2026, och av Byggkeramikrådets branschregler BBV. Rörinstallationerna styrs av Säker Vatten. Det är den behöriga firman som utfärdar kvalitetsdokumentet, och utan det dokumentet bedöms badrummet vid en framtida vattenskada ofta som om det aldrig renoverats.
Bidraget: kommunen betalar, men bara det som är nödvändigt
Anpassningen kan finansieras med bostadsanpassningsbidrag. Det regleras i lagen (2018:222) om bostadsanpassningsbidrag och prövas av den kommun där bostaden ligger. Bidraget lämnas till en person med funktionsnedsättning för anpassning av dennes permanentbostad.
Två villkor styr det mesta. Det första står i lagens femte paragraf: bidrag lämnas för att anpassa och komplettera fasta funktioner, och bara om åtgärderna är nödvändiga för att bostaden ska vara ändamålsenlig för den sökande. Samma paragraf innehåller en spärr som ofta överraskar. Bidrag lämnas inte om behovet kan tillgodoses med hjälpmedel som erbjuds av regionen eller kommunen enligt hälso- och sjukvårdslagen. En duschpall som regionen förskriver stänger alltså dörren för bidrag till en fast duschsits med samma funktion.
Det andra villkoret finns i åttonde paragrafen. Bidrag lämnas inte för åtgärder som behöver utföras på grund av byggnadstekniska brister eller eftersatt underhåll. Ett badrum med uttjänt tätskikt får inte renoveras på kommunens bekostnad för att någon i hushållet har fått en funktionsnedsättning. Anpassningen bekostas av bidraget, medan ägaren står för att åtgärda det som försummats.
Något kostnadstak finns inte. Bidrag lämnas enligt sextonde paragrafen med ett belopp som motsvarar skälig kostnad för åtgärderna, och Boverket skriver rakt ut i sin handbok att lagen inte innehåller något kostnadstak för vad anpassningar får kosta. Det betyder inte att vilken summa som helst beviljas. Skälighetsbedömningen är kommunens, och avslag kan enligt lagens sista paragraf överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Intyget är sökandens egen bevisning
Den del av processen som oftast fäller en ansökan är bevisningen. Enligt andra paragrafen i Boverkets föreskrifter (2018:12) om bostadsanpassningsbidrag ska den sökande bifoga intyg av arbetsterapeut, läkare eller annan sakkunnig som visar att åtgärderna är nödvändiga med hänsyn till funktionsnedsättningen. Kommunen får efterge kravet om behovet är uppenbart.
Intyget är inte ett formulär att fylla i utan sökandens egen bevisning, och kommunen ska värdera det. Boverket beskriver saken tydligt i handboken om intyg: kommunen måste vara lyhörd för intygets olika nyanser och ta ställning till om det verkligen uttrycker den nödvändiga kopplingen mellan funktionsnedsättningen och åtgärderna. Intyget behöver däremot inte innehålla ordet nödvändig för att behovet ska anses bevisat. Ett intyg som beskriver diagnosen men inte varför just en nivåfri duschplats krävs, och varför ett hjälpmedel inte löser problemet, är alltså ett svagt intyg även om det är utfärdat av rätt profession.
Vad som räknas som en fast funktion har prövats i domstol. I propositionen till lagen anges stödhandtag, tröskelkilar, spisvakt och handsändare till dörrautomatik som exempel på kompletteringar som kan ge bidrag även när de inte är fastmonterade, förutsatt att de har en tydlig fysisk och funktionell koppling till den fasta funktionen. Högsta förvaltningsdomstolen drog gränsen i en dom den 23 december 2020, mål 4637-19, där ett flyttbart rullstolsgarage inte ansågs vara ett komplement, eftersom det var både fristående och funktionellt i sig. Boverkets handbok redogör för resonemanget under villkoren om fasta funktioner.
Bidrag och rotavdrag går inte att kombinera
En detalj som lätt missas i budgeten: det arbete som täcks av bidraget ger inget rotavdrag. Skatteverket skriver att man inte kan få rotavdrag för arbete om man får bidrag eller annat ekonomiskt stöd för arbetet från stat, kommun eller region, och att ett avdrag som ändå gjorts måste betalas tillbaka. Görs anpassningen samtidigt som en större renovering behöver de två delarna alltså hållas isär i offerten och i fakturan. Hur den övriga kostnadsbilden ser ut har vi räknat på i vår prisguide för badrumsrenovering.
Planera anpassningen före rivningen, inte efter
Det som förenar de tre delarna är tidpunkten. Vändmåttet bestäms när planlösningen ritas, det nivåfria golvet när brunnens läge fastställs och fallet byggs upp, och stödhandtagens infästning när väggarna reglas. Alla tre besluten fattas innan tätskiktet appliceras, och inget av dem går att rätta i efterhand utan att öppna rummet igen.
Den som anpassar ett badrum gör alltså klokt i att ta in arbetsterapeutens bedömning tidigt, och inte som en sista pappersövning inför ansökan. Bedömningen styr både vad kommunen kan bevilja och var hantverkaren behöver lägga kortlingar i väggen. Ett badrum där arbetsterapeuten och hantverkaren kopplas in i rätt ordning blir tillgängligt. Ett där ordningen blir omvänd blir en renovering till.
Senast faktagranskad: 26 augusti 2026